Sjuksköterskor som lämnar

Alla behöver en sjuksköterska någon gång i livet.

Vi sjuksköterskor har en så viktig roll i sjukvården. Men det verkar som att det har blivit det normala att sjuksköterskor ska stressa sönder sig själva.

När jag går igenom statistik och artiklar för att skriva detta möts jag av det ena efter det andra vittnesmålet om att tempot på arbetet är alldeles för högt för sjuksköterskor. Ett omänskligt tempo som vi förväntas hålla dag efter dag, år efter år.

Det är runt 13 000 sjuksköterskor som lämnat yrket. Det saknas sjuksköterskor överallt inom vården sägs det. Men sjuksköterskorna finns. De har bara tröttnat på att behandlas som skit.

Vi vill ha fler kollegor, vi vill ha tid att göra vårt arbete på ett tillfredsställande sätt, vi vill inte tas för givet, vi vill ha tid för återhämtning och reflektion, vi vill ha schysstare arbetstider och vi vill ha en lön som återspeglar vår utbildning och kompetens.

Men det är för dyrt. Pengarna räcker inte till det. Samtidigt läser jag att kompetensförlusten när sjuksköterskor lämnar sitt yrke kostar samhället 5,5 miljarder.

S å h i m l a o n ö d i g t.

Av de som är kvar jobbar var tredje sjuksköterska inte heltid. Bland barnmorskor är det varannan. För att orka fortsätta jobba överhuvudtaget. Det är för stressigt och ofta för många patienter att ansvara för per sjuksköterska. Den höga arbetsbelastningen och bristen på återhämtning tvingar sjuksköterskan att gå ner i tid och därmed lön.

Förväntansångest eller ovisshetsångest bidrar till en inre stress. Att inte veta hur arbetspasset ska bli, kommer vi vara underbemannade, blir det överbeläggning, kommer det in en svårt sjuk patient….

Sjuksköterskor kan beordras in på jobb med ett sms. Arbetspass flyttas med kort varsel. Du vet aldrig, en ständig osäkerhet.

Det finns sällan tid för riktiga raster och pauser. Sällan kan vi hjälpa i den utsträckning vi vill för vare sig tid eller andra resurser räcker till. Sjuksköterskor förväntas ställa upp och sätta allt annat framför sin egen hälsa.

Själv arbetade jag heltid i drygt 1,5 år som nyutexaminerad distriktssköterska. Sen gick jag in i väggen och blev sjukskriven på heltid. Det tog ganska exakt ett år av sjukskrivning och upptrappning av arbete på nytt med först 25, sedan 50 och slutligen 75%

Jag kände att det var en omöjlighet för mig att arbeta 100 procent igen. Det blev 20% tjänstledighet och jag fortsatte arbeta 80% det vill säga fyra dagar i veckan. Det gjorde en stor skillnad, jag hann återhämta mig på ett annat sätt. Men trots det, efter ytterligare ett par år var jag på väg in i väggen igen och sa upp mig.

Jag blev en av dem som slängde in handduken och lämnade. Med 4,5 års universitetsutbildning inom omvårdnad, med både en kandidat och en magisteruppsats i bagaget. Med en vilja att göra skillnad, att göra gott. I stället tog jag slut, både fysiskt och mentalt.