Du är bara mänsklig
Som sjuksköterska har du ett stort ansvar på dina axlar. Gör du fel kan det i värsta fall leda till att människor kommer till skada. Samtidigt har du ett arbete där resurser minskas och krav på tillgänglighet och effektivitet ökar. Där du och dina kollegor ofta arbetar underbemannade, där du ska hinna mycket under ett arbetspass. Det är stressigt. Stress ökar risken för att du ska göra misstag.
Så, det är inte konstigt om du är rädd för att göra misstag eller oroar dig för att något ska gå fel. Men ofta oroar vi oss i onödan. Och inte sällan fastnar vi i våra orostankar.
Oro är bra om det leder till handling, att vi löser problemet. Alla problem går inte att lösa och mycket av vår oro har ingen grund mer än i rädsla. Därför kan det vara hjälpsamt för dig att försöka se vilken känsla som ligger bakom din oro, för att kunna ta hand om den. Det kan hjälpa dig att släppa oron och lindra obehaget.
Du hinner inte klart med det du har tänkt under ditt arbetspass och blir tvungen att lämna till kollegorna. Kanske börjar du tänka självkritiska tankar som leder till oro för att du ska bli av med ditt jobb. Troligtvis obefogad oro men vad är det som ligger bakom? Det skulle kunna vara ilska. Du är egentligen arg på din chef som sätter sådan press på dig eller inte bemannar tillräckligt?
Det skulle också kunna vara rädsla. Rädsla för att dina kollegor inte ska tycka att du är tillräckligt kompetent eller att du skulle vara en sämre kollega som lämnar arbete. Att du är långsam och inte räcker till.
Kanske grundar sig oron i att du ska bli utanför gruppen, avvisad. Den här rädslan är stark hos människan, vi har varit beroende av gruppen för vår överlevnad så det är inte konstigt. Kan du se det, att din oro är helt normal och mänsklig kanske du kan stanna i det och se att just nu, i detta liv och samhälle behöver du inte vara rädd för det. Du kanske kan släppa oron och ta hand om känslan bakom och lugna dig själv. Ge dig själv stöd och trygghet.
Med tiden kan du se att känslor är tillfälliga och förändras hela tiden, om du inte fastnar i dem. När du lär dig känna igen dina känslor kan du börja ta hand om dem i stället. Acceptera dem och tillåta dem att finnas med tilltro till att de är övergående, hela tiden i förändring. I stället för att låta oro sätta tankar i spinn och fastna i grubblande.
Ta hand om dig ❤️
Alexandra