Att hantera en ohållbar arbetssituation, del ett.

Hur en chef kan döda arbetsglädjen

En dålig chef dödar arbetsglädjen

Jag har varit på både bra, mindre bra och helt usla arbetsplatser. Det som varit mest avgörande har varit hur chefen är. Jag förstår att den rollen inte är den enklaste att ha med press från alla håll. Men vissa chefer verkar inte ens ha gått den mest grundläggande ledarskapsutbildningen.

Min senaste chef var ett bra exempel på hur en chef INTE ska vara. Väldigt oförutsägbar vilket skapade stress och oro. Det var ständigt nya direktiv på hur vi skulle arbeta, spara, dra ner, pressa in. Ingen kände sig säker. Chefen kontrollerade som en hök våra scheman, bokningar, admintid och flex. Det gör något med en att vara så påpassad och känna att chefen har noll förtroende för hur en gör sitt jobb. Trygghet kunde inte den chefen stava till.

Men vad gör vi när vi har en sådan här chef eller en ohållbar arbetssituation? Alla har inte möjlighet att genast byta jobb. Det kan ju trots allt finnas mycket som håller en kvar. För min del var det mina kollegor och patienter samt det geografiska läget på arbetsplatsen som gjorde att jag trots allt stannade så länge som jag gjorde.

Stanna eller gå?

Vi kan se det så här, att vi i grunden har två alternativ: Stanna eller Gå. Om inte Gå är en möjlighet kan Stanna innebär två saker: fortsätta som vanligt eller göra det bästa möjliga av situationen. Fortsätta som vanligt är inte en bra idé utan kommer garanterat leda till stress, utmattning och depression. Om du ändå stannar kan du försöka skapa de bästa förutsättningarna för att hantera stress och känslor av otillräcklighet eller annat du kämpar med.

Jag stannade som sagt till en början och försökte prata med min chef men möttes av oförståelse och en härskarteknik där jag blev den som var ”känslig och överreagerade”. Kanske kan du prata med din chef och faktiskt få till en förändring? Om inte behöver du själv göra de förändringar som du kan och behöver för att du ska hålla i längden och må bra.

Gå inte med på orimliga krav

En första sak som jag vill trycka på är att sluta gå med på orimliga krav! Jag ser det hela tiden, hur vi sjuksköterskor pressar oss till det yttersta för att tillmötesgå och klara kraven. Ett bra exempel från min jobbvardag på vårdcentral är t e l e f o n e n. Närmare bestämt telefonrådgivningen, som ofta är en stor del av ens arbete. Alla fasar för den och många mår dåligt av den. Det har varit likadant oavsett vårdcentral jag jobbat på.

På grund av trycket i telefonen och bristen på läkartider blir samtalen sällan klara på de minuter vi har avsatt för vart och ett. Vi behöver fortsätta ringa trots att vi egentligen har rast eller har slutat arbetet för dagen. De flesta av oss har svårt att lämna, dels pga kraven från chefen, dels för att vi inte vill låta patienterna vänta. Så vi offrar en del eller hela rasten. Vi offrar den tid då vi skulle kunna få lite återhämtning och ny energi.

Vi måste sluta med detta! Så länge vi fortsätter göra jobbet kommer ingen förändring att ske. Hur mycket vi än klagar. Vi måste säga ifrån genom att tydligt visa att det är för stor belastning, det vill säga lämna samtal kvar som vi faktiskt inte hinner med. Detta gäller inte bara i telefonrådgivning förstås.

Vad behöver du?

En andra sak, som hänger ihop med den ovan, är: Ta dina raster! Sitt ner i lugn och ro, umgås med dina kollegor, ta en promenad om du har möjlighet till det eller bara öppna fönstret och ta några andetag med frisk luft. Kanske hitta en vrå där du kan göra lite rörelser; yoga eller stretch, eller gå ifrån och var ostörd en stund om det är vad du behöver.

Alla är vi olika och du behöver hitta det Du behöver. Det kan ju vara olika saker från dag till dag. Ibland behöver du kanske bara tystnad en stund, andra dagar är det socialt umgänge som ger dig den energi du behöver. Det viktiga här är att du känner efter vad som passar dig, vad du behöver. Inte bara sätta dig i personalrummet för att det ska vara så eller förväntas av dig. Dina raster är dina och de ska du ta och göra det du behöver. Punkt slut.

Nästa vecka skriver jag mer om hur du kan hantera en ohållbar arbetssituation, hoppas se dig här då igen 💕

Med kärlek, Alexandra

Kategorier: : Stress